Godermorgon....

Väcktes attans tidigt av en skramlande man for upp för jag trodde det var Meia som var i farten hehe så nu sitter man här o försöker skaka liv i sig själv hu....
Har haft en minst sagt händelserik vecka blandat med gott och ont.Börjar med det goda;))Har varit på besök hos Bengt o Ingrid ett par dagar och kan minst sagt medge att vi blivit rejält bortskämda med god mat och gott sällskap heela vägen
(2kg upp hehe) Det som slår mig mest är vilka fantastiskt fina sommarminnen vi skapar för barnen när dagarna blir fyllda med bad i sjön fiske i massor och båtur i skärgården precis sådär som det ska vara en svensk sommar ..
Barnen har njutit fullständigt hehe och Maxeman fick äran att fånga sin första fisk och fler därtill:)

Nu  till det onda... och det här är rätt personligt vilket jag inte har för vana att skriva om här i bloggen men men har ett visst behov av att skriva av mig lite...:)
För ca 2 år sedan klappade jag mer eller mindre ihop och drabbades av svår panikångest  Jag fick besöka akuten och hade tur som möttes av kompetent personal som snabb insåg vad det handlade om och jag fick hjälp att förstå vad som hände med mig osv. Jag fick gå på samtal och hade viss medicinering för o dämpa det värsta dock bara vid de tillfällen jag hade det som värst ... Mina symtom var och är!! hjärtklappning darrighet yrsel känsla av att halsen svullnar och jag får inte luft ,allmän oro och väldigt ljudkänslig (Ni kan ju bara tänka er när barnen sätter giång och tjoar)
Klarar inte av för mycket stress och av att ha för mycket planerat , jag har blivit fruktansvärt glömsk åker för o handla mjölk kommer hem med bröd hehe har fula eksem på händer och ben som aldrig verkar vilja försvinna;(
Sen har jag blivit mörkrädd och klarar inte att sova själv hemma heller.
Pga  min panikångest sålde vi vårat hus och flyttade till vårat radhus för o underlätta och ha lite mer lagom att pyssla med ändrade på många av våra måsten och försöker ta livet lite mer lätt och att njuta av dagen lite mer... Och visst har det underlättat och vi är inte lika överhopade med jobb och måsten längre meeen tyvärr så har jag börjat må sämre igen och efter mycken om och men bestämde vi oss för att jag ska börja medicinera igen och denna gången fullt ut ! så i Tisdags förra veckan tog jag äntligen mod till mig o kom i väg till en bra läkare som direkt satte in mig på behandling phu... så nu medicinerar jag med cypralex dagligen atarax 2-3 ggr om dagen och stilnoct o sova på ...
Första veckan har jag varit så otroligt jävla trött och skulle lätt kunnat sova dygnet runt om det gick hehe men si det går ju inte ;)) Igår ökades oxå dosen så jag lär väl vara zombie denna vecka med ;) tanken är att jag ska kombinera medicin och samtal så snart går jag väl igång med det och jag ser iallafall ljuset i tunnlen nu och bara det är en skön känsla :))
Men att säga att jag är symtomfri vore lögn panikångesten finns där men jag har den under kontroll i stället för tvärtom !!
Det tar ju några dagar till innan jag får full effekt av medicinen så jag får utvärdera vid ett senare tillfälle...
Så där jag nu är man outad hehe och för er som inte tror på" psykiska "åkommor ni har inte en aaaaning så var god håll det för er själva!!!
Nä nu överlämnar jag och går o dricker en kopp kaffe istället :))) ha det...

Kommentarer
Postat av: Sussie

Lilla gumman.

Tycker det var jätte bra av dig att ta hjälp innan det var för sent. Till slut klarar man ju inte att fixa det själv så det gjorde du bra.....



Du ska se att allt ordnar sig till det bästa i sluändan-det gör det oftast!



Se fram emot en mysig höst istället, med tända ljus och goemat i soffan med en bra rulle....hehehe.



kommer nån dag i veckan o tittar på ert sooooovrum!



Pusset o kramet/

2008-08-05 @ 10:58:33
URL: http://suzanita.blogg.se/
Postat av: Sussie

Såg ni huset på hemnet längst ned i backen vid oss.



Skit mysigt ju!!!!! bra pris med



Kramet/

2008-08-05 @ 14:54:14
URL: http://suzanita.blogg.se/
Postat av: janet

Hej gumman.

Hoppas att allt snart blir bra med dig. Bra att att ha en läkare som lyssnar det till hör ju inte alltid till verkligheten.

Du kan väll höra av dig när du kan.

Kramiz på dig

2008-08-06 @ 06:48:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0